Jag sitter och redigerar bilderna jag tog på lille Kevin för några dagar sedan och stannade upp vid den här bilden. För mig utstrålar den så mycket ömhet, kärlek och känsla.
Kevin har precis blivit rensad i svalget, den lille har svårt att svälja och det bildas en massa slem som måste tas bort manuellt hela tiden. Det såg riktigt obehagligt ut, inte undra på att den lille gossen gråter! Pappa Wandi tröstar och Kevin slutar gråta ganska snart, han har blivit van vid värre.
Wandi är min idol, han är blind sedan 3-årsåldern och han är den ödmjukaste, vänligaste, tålmodigaste och mest positiva människa jag någonsin mött!
Mycket att lära sig där...
Åååå stackars, det gör ont i hela mig.
SvaraRadera